Karatens historia

Olika former av kamp har funnits sedan tidernas begynnelse. Människan har alltid haft behov av att försvara sig mot andra människor eller djur. Att spåra en specifik kampkonsts historik är mycket svårt eftersom de har influerats av massor med ideer, koncept och kulturella skillnader under en mycket lång tid. Det finns dock vissa historiskt viktiga personer och platser som spelat stor roll i utvecklingen av det vi idag kallar Karate.

Enligt legenden spreds läran till Kina på 500-talet genom buddistmunken Bodhidharma. Han reste från Indien till templet shaolin tsu i Kina för att där undervisa i en ny form av Buddism (Zen-buddism). Han fann att munkarna var i mycket dålig form och började därav lära ut sina självförsvarsmetoder som ett sätt att förbättra deras fysik. Bodhidharmas självförsvarsmetoder utvecklades mer och mer till ett system som slutligen kom att kallas Kung-fu.

Kung-fu nådde den (numera) Japanska ön Okinawa via handelsfartyg och kulturella utbytesprogram mellan Kina och Ryukyuöarna (där Okinawa är den största ön). Senare kom kampkonsten att kallas ”den kinesiska handen”. På Okinawa blandades detta med lokala kampkonster samt andra influenser bla från Japan.

Den okinawianska kampkonsten spred sig till de japanska huvudöarna genom ett antal mästare som höll demonstrationer och startade skolor där. Mest känd bland dessa var Funakoshi Gichin som gjorde två kända demonstrationer av karate (då kallat toudijutsu)1917 och 1922.

För att japanerna skulle acceptera detta kampsystem som en riktig japansk kampkonst i samma stil som judo och kendo förändrades systemet kraftigt. Man införde dräkterna och bältesgraderna (från judon), man döpte om systemet från ”den kinesiska handen” till Karate (tom hand) och man införde en tävligsform så att man kunde mäta sin skicklighet mot varann. Karate-do blev accepterat som en japansk kampkonst 1933.

Sedan dess har Karaten spritt sig och finns över hela världen. Till Europa kom karaten så sent som i slutet av 50-talet och till Sverige i mitten av 60-talet.

Top